Onsdag 22 oktober

Gröna traktorer och gula fält

John Deeres motorfabrik

Idag har vi efter mycket om och men fått besöka John Deeres nästan 9 ha stora motorfabrik i Waterloo, Iowa. Fabriken firade 2010 sitt 35 årsjubileum men JD har sitt ursprung från1837 då smeden John Deere lyckats lösa ett stort problem för lantbrukarna, plogen blev uppfunnen. På motorfabriken i Waterloo arbetar idag 500 anställda och är den enda fabriken i världen som tillverkar 9 L samt 13,5 L motorer . Dessa motorer används både till traktorer, i 7 och 8 samt 9000 -serien, tröskor, elverk, marint ändamål, anläggningsmaskiner och till brandbilar och målas därför i 6 olika kulörer. Råämnesblocken gjuts först i Mexiko innan arbetet tar vid i Waterloo.Tillverkningen har effektiviseras och miljöanpassats stegvis. Exempelvis behövs bara 2 personer vid monteringen av lagerbockar mot 14 förut. Det finns  bl a.17 robotar för bearbetning av motorblocken. Återvinning sker också av kylvätskor. m.m. och motorerna har numera låga utsläpp och personalen fått bättre arbetsmiljö och mindre tunga lyft. All data på motordelarna lagras via streckod för spårabarhet och kontroll. År 2000 passerade man 5 milj tillverkade motorer.

Under visningen i fabriken fick vi åka runt i små tåg -  det är inte ofta man får röra på benen i det här landet. En annorlunda detalj i besöket var att personalens rastrum, som var placerade mitt i fabriken, också fungerade som tornadoskydd. 

Gårdsbesök hos farmare

Vi åkte vidare från Waterloo till en farmare utanför Story City. Ett mycket intressant gårdsbesök där en statlig rådgivare från universitetet i Iowa mötte upp. Rådgivaren berättade att rådgivning här är gratis för farmarna men andra som t.ex. är återförsäljare av förnödenheter får betala för sin rådgivning. Han jobbade på ca 10% av Iowas farmer och hann inte träffa alla utan mycket är telefonråd. Man försöker jobba med att minska höstspridning av det så vanligt myllade flytande ASN 32 samt att gårdar med djurproduktion skall ta jordprover med fosfor, kalium samt pH varannat år. Det finns faktiskt 15 ggr mer grisar än människor och farmerna ökar hela tiden för att få större spridningsareal.

Den farm vi besökte har ca. 4000 acres (1600 ha), och odlar huvudsakligen majs till kalkonfoder och till avsalu (till foderfabriken eller Etanolproduktion) samt på ca ¼ av arealen odlas soja för utsädesproduktion. Han uppgav själv att de knappt har en växtföljd tack vare de mycket bra priser på soja och majs! På gården föds det också upp ca 300 000 kalkoner om året.

Skörden är ovanligt sen (18 dagar senare än normalt) och vädret har varit kallt under säsongen vilket gör att man fortfarande har kvar majs att tröska. Det bekymrade farmaren inte så mycket, som att han måste hinna med täckdikning med egen dikesplog, samt hinna kultivera grunt ned den torra kalkongödseln innan vintern. Dikningen läggs numera på ca 10-12 m avstånd mot förut ca 27,5 m och läggs på ca 75 cm djup och det är grundare än förr. Bättre för vattenhushållningen och påstått bättre för att minska kväveförlusterna.

På de flesta gårdar så praktiserar kultivering på hösten. Vår farmare Mike kultiverade bara i smala  cm avstånd sk strip tillage p.g.a erosionsrisken och bearbetar alltså bara i raden där grödan växt. På våren bearbetas fältet lite grundare innan sådd och kompletteras med kalium samt flytande kväve. Vanligt annars är ju att många farmare kör flytande kväve samt typ PK på hösten också, vilket rådgivningen försöker minska på. Mike ogräsbekämpade efter sådd och efter uppkomst, även det något som rådgivningen uppmuntrade. Det är annars inte ovanligt med jordherbicid som bearbetas in före sådd. På frågan om vilken skadegörare som var värsta svarade Mike att det inte är insekter m.m utan vinderosion under juli månad, med barblåsta rötter och risk för liggsäd i majsen m.m.